Hej!

"Vi är vad vi upprepat gör" sa en vis man en gång. Att bli defensiv i intervjusituationer är helt klart att motarbeta sig själv och det är modigt att du vill ta tag i det. Det finns många orsaker till att man kan låta defensiv. Allt från brist på självförtroende, en känsla av litenhet eller för mycket visat självförtroende i en situation som inte kräver den mängden. Det kan vara hur du låter enbart, men också kombon med vad du säger. Hamnar du i förklaringsträsket? Ger du för utförliga svar? Eller för kortfattade och avhuggna? Känner du dig granskad, kritiserad och obekväm i situationen?Är du för abstrakt? Försöker du skämta utan att det egentligen kommer från hjärtat (det uppfattas ofta som cyniskt och obegripligt)? Det du tänker och känner påverkar både ton och kroppsspråk.

Jag tycker du ska be om mer feedback. VAD exakt är det som låter defensivt, NÄR låter det defensivt och vad tycker din kompis att du ska ändra på? Ta feedbacken utan att invända (att ge feedback till någon som är defensiv är svårt), skriv ner den, fundera på den och sov på saken. Dag två tittar du på vad du tänker och känner i exakt den stunden som du uppfattas som defensiv. Vad skulle ett mer ändamålsenligt alternativ kunna vara i den situationen? Hur ska du nå dit?

Sedan själva talandet. Exempel, metaforer och jämförelser konkretiserar och ger varm känsla till dina svar. Att le uppfattas som engagerat och välvilligt. Vänta någon sekund med ditt svar, det uppfattas som eftertänksamt. Prata i lugnt tempo och låt rösten bottna i magen, det ger trovärdighet och en skön känsla. Se till att din andning går hela vägen ner i magen. Andning smittar och påverkar hela situationer, och är du stressad eller osäker andas du oftast med bröstkorgen vilket kan skapa stress hos åhöraren. Gilla personerna du möter och ta det lugnt med de logiska argumenten.

Lite tips, hoppas det löser sig.
Allt gott!
Äventyrligen, Jennie Gotsis